Danskt franskt

Den här är inte helt ny, men jag hittade den igår (via Brytburken). En på alla sätt väldigt fransk låt, och dito video (t.o.m. bandnamnet är väldigt franskt, fast det är på danska). Det enda som saknas är tröjor med postnumret.

Facebook Twitter Tumblr Plusone

Fransk-svenskt utbyte

Jag tyckte det var nåt svenskt med den här videon. Enligt filmteamets facebooksida är den bl.a. filmad i Nyköpingstrakten.

Och så en bonus. Dock nämner han inte att man ska akta sig för Greenhouse FX, eller vad nu Fevens crew hette.

Facebook Twitter Tumblr Plusone

Rap jeu Jesper Högström

Jag vet inte om det alltid har varit så, men jag tycker att många bokrecensioner numera inleds med att sätta den bok som recenseras i relation till andra, enligt recensenten, sämre böcker. Inte sällan klagas det på andra författares politiska åsikter, så som de uttrycks i deras böcker. Jag är inte intresserad! Jag vill veta vad som gör den bok som recenseras bra, ingenting annat.

Den recensent som jag tycker gör det här oftast är Jesper Högström på DN. Han har nu fått efterföljare på ett lite oväntat område: fransk rap.

Jag läste om Bigflo & Oli på nån fransk rapblogg som jag glömt namnet på, hittade deras EP på Spotify och lyssnade en gång. Det lät väl okej, tyckte jag. Samma typ av flow som Aladin 135, men beats som kändes lite daterade. Dessutom rappar de lite präktigt. Det här är en teaser inför deras kommande album, där de dissar andra rappare som de tycker skryter för mycket, rappar om droger och vapen, använder autotune etc. Det är åsikter man får ha, naturligtvis. Man får t o m ha dem som utgångspunkt för sitt eget skapande. Men att skriva texter om vem man inte är, det funkar inte riktigt i mina öron.

Grejen är också att BF&O redan har gjort (minst) en låt på det här temat. Den handlar om att de inte är gangsta.

Jag är lite kluven när det kommer till Bigflo & Oli. De rappar bättre än de flesta som är verksamma i Frankrike just nu, men de har inget att säga, och rappar över beats som känns väldigt 90-tal. Undantaget är teasern ovan. Ironiskt nog kommer det beatet från en låt med Booba, Frankrikes 50 Cent (typ, jag har inte så mycket koll på honom). Och nog för att jag föredrar Bigflo & Oli framför Booba, men det känns faktiskt som den sistnämnde har något att säga.

Facebook Twitter Tumblr Plusone

God Jul

Årets julklapp i Marseille är en stulen cross.

Facebook Twitter Tumblr Plusone

Ég er svo fokking emo

Det första jag tänkte när jag såg den här var att fler rappare borde stoppa in t-shirten. Sedan såg jag att någon på reddit kallade videon “isländsk zef“. Nu vet jag inte vad jag tycker längre.

Men det vore kul om en svensk rappare spelade in en video på Kinnekulle ring.

Facebook Twitter Tumblr Plusone

En psykopat med Linkedin-konto

För några år sedan fick jag Bingo Rimérs självbiografi i present. När jag läste den fick jag känslan av att Rimér är en människa som helt saknar spärrar, och nog skulle kunna vara kapabel till att göra nästan vad som helst. Men som nöjer sig med att vara flickfotograf (som han själv kallar det).

Jag kom att tänka på Rimér igår, när jag såg Nightcrawler på bio. Jag borde inte slänga mig med psykiatriska diagnoser hit och dit, men gör det ändå: Jake Gyllenhaals rollfigur Lou Bloom är en psykopat. Av en ren tillfällighet hittar han något som han är bra på, och kan tjäna pengar på: att filma brotts- och olycksplatser och sälja materialet till en tv-station. Det är en karriär som klippt och skuren för någon som saknar spärrar. (Kevin Rahm, som spelar Ted i Mad Men, spelar en chef på tv-kanalen som blir mer och mer förfärad över bilderna Lou kommer in med – han gör precis samma min som i Mad Men, när Don Draper gör någon av sina pitcher, och den fungerar lika bra här. Kanske fick han rollen bara för den minen.) Lou Bloom hamnar mellan Bingo Rimér och en massmördare på min psykopat-skala.

Men Bloom har en annan egenhet också: han har läst på, även om det är oklart var. “Internet”, verkar vara hans eget svar, vilket får mig att tänka på Anders Behring Breivik (även om jag inte vill göra några jämförelser i övrigt). Bloom rabblar statistik, känner till tv-journalisternas ekonomiska situation, och sprider managementklyschor och livsvisdomar av den typ man kan hitta på Linkedin omkring sig (min personliga favorit: “Do you know what fear stands for? False Evidence Appearing Real.”). Den som måste stå ut med detta är hans praktikant, sedermera vice VD:n i företaget, Rick.

Hur det går för någon i filmen ska jag inte avslöja. Gå och se den, om ni klarar av en film som innehåller närbilder på trafikolycksoffer.

Facebook Twitter Tumblr Plusone